Studieresa med Riksföreningen för Handvävning

Så var det äntligen dags för lite semester - eller snarare en kombinerad inköps-och studieresa.
Riksföreningen som jubilerar erbjuder sina medlemmar flera olika resealternativ, och jag har valt att ta den som låg närmast i tiden.
Bussen utgick från Umeå i ottan, så det blev en kort natt. Plockade upp några medlemmar på vägen och vi åkte förväntansfulla söderut.
Hos Kristina Wålsten i Docksta stannade vi för att se på hennes vävar och få ett efterlängtat förmiddagsfika.

Hon väver företrädesvis mattor och traslöpare med inplock av trasor s.k. slarvtjäll.

Hon är även lycklig ägare till en effektiv - om än högljudd- skärmaskin som kan skära trasor snabbt och lätt.. 

Nästa stopp var Wahlmans textil där jag första gången frångick min föresats att inte köpa på mig mer material.Efter lunch bar det av till Holma där det fanns fler oemotståndliga textila material. Vi blev också guidade av ägaren Margareta Larsson som berättade hur hon övertog företaget efter att ha arbetat där i många år. 

Fascinerande att se att det går att färga garn på kon, utan att behöva göra härvor först.
Till det krävs förstås stora maskiner som vi handfärgare saknar. Så det blir till att handla igen. 

Ett besök på Växbo lin dagen därpå gjorde ytterligare hål i reskassan.

Så även besöket hos tjejerna på Filtmakeriet.

Ett inspirerande studiebesök på Ystegårn´, Hillsta gav också mersmak. 

Föredömlig guidning av Cecilia Olsson som gav oss en inblick i gårdens historia på ett medryckande sätt. 

Mycket fint hantverk fanns att beskåda på Ystegårn´.

Resan avslutades med ett besök på Örnsköldsviks museum och utställningen Slöjdstories., där Kristina Wålsten är en av utställarna. Utställningen är öppen till den 27 augusti för er som har vägarna förbi. 

En riktigt givande resa med trevliga reseledare och medresenärer, bra chaufför och all den goda maten inte att förglömma. Stort TACK till alla inblandade i planering och genomförande av resan. 

Väver vidare...

Det är svårt att välja i vilken vävstol en ska sitta, när det finns flera att välja mellan. Den med linvarp som är trädd ( = solvad ) i stramaljbindning har stått stilla över vintern men fick nytt liv när Benita och Ann-Jessica ville väva i den.
Snart kommer höstkylan och det blir för kallt att sitta ute i min oisolerade vävstuga. Funderar allvarligt på att lägga beslag på en av uthyrningsstugorna och sätta in en vävstol där. Då kan jag också väva hemmavid året om. Annars är ju vår vintervävstuga belägen i den gamla skolan grannbyn Petiknäs, där i och för sig flera uppstartade vävar väntar på mig. Det är ju mera glädje än bekymmer att ha alla dessa valmöjligheter.Jag brukar dock ofta utbrista :"Man skull ha vöre i flairom"!( Vilket fritt översatt till svenska språket betyder " Jag önskar att jag var flera")

Efter att ha slagit in några trasor före nedklippning av AJs vävda bit, fick jag lust att testa att väva tabletter i trikåtrasor i stället för lin. Det blev en stadig kvalitet där linvarpen också fick synas.
Nu håller jag på att testa halm som inslag. De blir kanske inte lika stabilt, men ganska snyggt.

Tänker att jag ska kanta dessa tabletter runt om med ett mönstrat tyg.

Så längtar jag också till mattväven i gles varprips.

Men det tar sin tid att gå igenom vilka trasor som lämpar sig bäst och räcker till den önskade längden.
Skjuter på beslutet och åker på loppis i grannbyn istället. Hittar bland annat en fin ripslöpare som den alltför tidigt bortgågna kollegan Lillemor vävt. Den får bli en födelsedagspresent till mig själv.