Vet inte om jag lärt mig den konsten än. Kanske ringer min mors devis : "Skönn dä, skönn dä - henn du nanteig maair sä skönn dä " ( Fritt översatt från Skelleftebondskan : "Skynda dig, skynda dig - hinner du nåt mer så skynda dig" ) fortfarande i mina öron.
Jag tror kanske att min mor citerade någon annan, för jag upplevde inte henne som stressad någonsin. Även om hon hoppade av hölasset på väg hem från höbärgningen, för att hinna ut i skogen för att plocka en hink blåbär innan middagen. Eller också var inte fenomenet stress uppfunnet på 50-talet?
Hon hann ju också med att väva, sticka och sy förutom allt arbete med att sköta hem och barn, mjölkning och annan skötsel av djuren. På äldre dar så fanns hon alltid till hands för barnbarnen ifall vi behövde hjälp.
Känner mig inte i närheten av att ha hennes simultanförmåga, men försöker i alla fall passa på att besöka mina barn när jag är ute på uppdrag i de olika föreningarna som jag är medlem i.
Och det är ju fortfarande så mycket roligt man vill hinna med.
Förra helgen hade vi i Riksföreningen för handvävning vår ordförandekonferens i Stockholm. Då hann jag också se en skymt av den yngsta av mina döttrar som är bosatt där.
Det var en trevlig konferens och vi hann också besöka livrustkammaren och se utställningen kunglig vintage
I dag har Riksföreningen för handvävning - Västerbottenskretsen arrangerat en föreläsning , tillsammans med Västerbottens läns Hemslöjdsförening, i Ånäset.
Föreläsare var Vävrådets ordförande Mariana Eriksson . Mötet var välbesökt och jag tror att alla i publiken var nöjda över den inspirerande vävglädjen som hon spred, oavsett på vilken vävkunskapsnivå vi befann oss. Hon uppmuntrar oss att använda material som kan tyckas opassande i hemslöjssammanhang. som t.ex. bubbelplast och tygblommor. "Men allt behöver inte tillverkas för evigheten" som hon uttrycker det. Huvudsaken vi upplever glädjen i att skapa något originellt.
Att vi dessutom fick vara i en vacker byggnad - det gamla tingshuset i Ånäset- och blev mottagna med kaffe och goda mackor gjorde att dagen kändes riktigt lyckad.
Hon hann ju också med att väva, sticka och sy förutom allt arbete med att sköta hem och barn, mjölkning och annan skötsel av djuren. På äldre dar så fanns hon alltid till hands för barnbarnen ifall vi behövde hjälp.
Känner mig inte i närheten av att ha hennes simultanförmåga, men försöker i alla fall passa på att besöka mina barn när jag är ute på uppdrag i de olika föreningarna som jag är medlem i.
Och det är ju fortfarande så mycket roligt man vill hinna med.
Förra helgen hade vi i Riksföreningen för handvävning vår ordförandekonferens i Stockholm. Då hann jag också se en skymt av den yngsta av mina döttrar som är bosatt där.
Det var en trevlig konferens och vi hann också besöka livrustkammaren och se utställningen kunglig vintage
I dag har Riksföreningen för handvävning - Västerbottenskretsen arrangerat en föreläsning , tillsammans med Västerbottens läns Hemslöjdsförening, i Ånäset.
Att vi dessutom fick vara i en vacker byggnad - det gamla tingshuset i Ånäset- och blev mottagna med kaffe och goda mackor gjorde att dagen kändes riktigt lyckad.
